I helgen blev det inte mycket tittande på just fotboll. Det blev lite stickande framför handbollsmatchen istället. Och det är ju lika kul att titta på!
Fotbollsminnen berättar Eva om. Vilka har jag då?
Många, men det starkaste är väl VM- 94 då jag var nere i Tyskland/ Österrike och inte tittade på de första matcherna. Ett lyckorus och en riktig femetta som min farfar skulle ha sagt.
Min farfar hade ett stort fotbollsintresse och laget i hans hjärta var naturligtvis Blåvitt. Tillsammans med pappa, farfar och min syster gick vi på en allsvensk match mot Brage om jag vill minnas rätt. Matchen var urusel och stannades upp genom stora diskussioner om offside eller inte. Det var min första match på Ullevi och besvikelsen var stor just att det inte spelades boll som vi var där för att se. Men som tur var tappade jag inte intresset för det. Men lång tid tog det innan jag gick och såg en match igen på Ullevi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar